I mars 2024 klättrade “Jag vet, du är inte min” av Jacub till förstaplatsen på Spotify Sveriges topplista. Låten hade 6,3 miljoner strömmar. Den nådde nummer 14 i Norge. Journalisten Emanuel Karlsten spårade upphovet via STIM:s registreringsdata och hittade fem upphovsmän, varav fyra kopplade till Stellar, ett danskt förlag i Köpenhamn. Jacub existerade inte. “Jacob Berg”, vars namn inspirerade artistnamnet, kopplade inte till ett instrument eller en röst. Låten var AI-genererad.
“Our rule is that if it is a song that is mainly AI-generated, it does not have the right to be on the top list.” — IFPI Swedens CEO, efter att ha blockerat spåret från Sverigetopplistan
Det är inte en isolerad historia. Det är ett symptom på ett system som Spotify har haft skäl att inte stänga.
Spotify byggde infrastrukturen för musikfusk — innan AI fanns
Problemet med AI-genererad musik på Spotify är inte ett AI-problem. Det är en förlängning av en affärslogik som plattformen etablerade långt innan Suno existerade.
Vad var Perfect Fit Content?
Från cirka 2017 körde Spotify ett internt program kallat Perfect Fit Content, PFC. Spotify-anställda direktkommissionerade musik för curated playlists, som Peaceful Piano, Deep Focus och Chill Hits, under fabricerade artistnamn. Artister betalades engångsarvoden i stället för streaming-royalties. Identifierade PFC-leverantörer inkluderar Epidemic Sound, Firefly Entertainment, Hush Hush LLC och de svenska bolagen Catfarm Music AB och QUeenstreet Content AB.
Musiker anlitade för dessa uppdrag kallas ghost artists, ett begrepp som etablerades i branschen efter att Music Business Worldwide rapporterade om fenomenet 2016. Journalist Liz Pelly avslöjade PFC i “The Ghosts in the Machine”, publicerat i Harper’s Magazine i december 2024, och utvidgade materialet i boken “Mood Machine: The Rise of Spotify and the Costs of the Perfect Playlist” (Astra House, januari 2025). En f.d. Spotify-anställd beskrev situationen:
“Some of us really didn’t feel good about what was happening… It’s just not fair. But it was like trying to stop a train.”
PFC var rationellt: billigare musik på volym-playlists betyder lägre royalty-utbetalningar per stream och högre marginal för Spotify. AI är samma logik, automatiserad.
Svenska fejkartister och 2 miljarder strömmar
I mars 2022 rapporterade Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet om ungefär 830 fejkartister på Spotify, 495 av dem placerade på curated playlists. Producenten Johan Röhr hade skapat över 2 700 låtar under fejknamn. Chillmi-etiketten, kopplad till Christer Sandelin, ackumulerade över 2 miljarder strömmar.
Ingen av dessa aktörer var AI-bolag. De var mänskliga aktörer som använde Spotifys incitamentsstruktur precis som den var konstruerad att användas. AI-generatorer gör samma sak, snabbare och billigare.
Vad händer med royalties när AI-musik flödar in?
Spotify betalar ut royalties via en pro-rata-modell. Alla intäkter, prenumerationsavgifter och annonsintäkter, samlas i en gemensam pool. Sedan fördelas pengarna proportionellt mot varje artists andel av totala strömmar. Det är ett nollsummespel.
Hur pro-rata-modellen fungerar
Varje AI-genererad stream är ett nollavdrag från poolens budget för mänskliga artister. Med 28 procent av nya uppladdningar till Spotify AI-genererade 2025 och plattformen som betalade ut totalt 11 miljarder dollar under senaste räkenskapsåret, är utspädningseffekten inte teoretisk. CISAC, den globala organisationen för upphovsrättsorganisationer, beräknar att AI riskerar att kapa 24 procent av musikskapares intäkter till 2028.
Deezer rapporterade att 85 procent av strömmar på AI-genererad musik var bedrägliga 2025. Franska studier dokumenterar 3 procent av Spotify/Deezer-strömmar som bevisligen bedrägliga. Branschestimaten ligger på 10 procent. Gapet representerade 1,2 miljarder dollar i stulet royaltykapital under 2022.
Boomy och 8 miljoner dollar i stulna royalties
Boomy är en AI-musikapp som tillåter vem som helst att generera låtar på minuter. Boomy-användare hade skapat 14,4 miljoner inspelningar när Spotify 2023 blockade miljontals Boomy-spår efter att ha identifierat misstänkt artificiell streaming. Det var inte ett Boomy-problem, konstaterade Spotify i sitt uttalande. Det var ett “industry-wide issue.”
Det var en korrekt analys av fel orsak. Michael Smith, en man i North Carolina, erkände sig skyldig till att ha stulit 8 miljoner dollar via AI-genererade låtar kombinerade med bot-program som streamade dem miljarder gånger. Det var det första federala brottmålet i USA av sitt slag. Smith var inte en branschaktör. Han var en privatperson som utnyttjade ett system optimerat för volym.
Kriminella nätverk, inklusive penningtvättsoperationer kopplade till organiserad brottslighet, använder samma infrastruktur. Nick Dunn, CEO för distributören Horus Music, rapporterade att stream farms kopplade till knarkligan och trafficking-organisationer utfärdat dödshot mot de som blockade deras uploads.
Varför SlopTracker startades
SlopTracker (sloptracker.org) är en dashboard som försöker kvantifiera hur mycket AI-musik dränerar från Spotifys royaltypool. Verktyget identifierade 50 misstänkta AI-artistkonton och uppskattade att de ackumulerade hundratusentals dollar per månad. Spotify kommenterade: “the earnings estimates cited by this tracker are significantly off and based on faulty assumptions.” Metoden är alltså tvistiga. Problemet är det inte.
RIAA stämde Suno och Udio — och vad som hände sedan
Den 24 juni 2024 lämnade RIAA in historiska stämningar mot Suno Inc. i federala domstolen i Massachusetts och mot Uncharted Labs (Udio) i södra distriktet i New York. Bakom stämningarna stod Sony Music Entertainment, UMG Recordings och Warner Records.
Stämningarna juni 2024
Klagomålen påstår att Suno och Udio kopierade upphovsrättsskyddade inspelningar “en masse” som träningsdata utan tillstånd. RIAA sökte upp till 150 000 dollar per kränkt verk och publicerade konkreta exempel: Sunos modell kan generera material som imiterar melodin i Green Days “American Idiot” och Michael Bublés “Sway”. RIAA:s CEO Mitch Glazier:
“Unlicensed services like Suno and Udio that claim it’s ‘fair’ to copy an artist’s life’s work without consent or pay set back AI innovation.”
Suno och Udio svarade med ett fair use-argument: träning på musik är analys av byggstenar, inte kopiering. “What Udio has done — use existing sound recordings as data to mine and analyze for the purpose of identifying patterns in the sounds of various musical styles, all to enable people to make their own new creations — is a quintessential ‘fair use’ under copyright law.”
Förlikningarna — och Sony som inte vek sig
Warner Music förlikades med Suno i november 2025 mot en “multi-miljoner dollar”-betalning. Som del av affären köpte Suno konsertplattformen Songkick av Warner. UMG förlikades med Udio i oktober 2025 och annonserade en gemensam “walled garden”-AI-musikplattform för 2026.
Sony Music kvarstår. Stämningarna mot Suno i Massachusetts och mot Udio i New York pågår. Det prejudikat som avgörs sommaren 2026 bestämmer den rättsliga ramen för alla AI-musikbolag, inte bara dessa två. Warner och UMG:s förlikningar var affärsbeslut, inte principiella ställningstaganden. Sony’s kvarstånd kan ses som ett satsande på det prejudikat som den juridiska processen, inte förhandlingsbordet, kan producera.
GEMA vann i München — och vad det innebär för Europa
Den 11 november 2025 utfärdade Münchens tingsrätt ett domslut mot OpenAI. GEMA, den tyska upphovsrättsorganisationen, hade stämt OpenAI för nio välkända tyska låtar, bland dem Herbert Grönemeyers “Männer”, Reinhard Meys “Über den Wolken” och Kristina Bachs “Atemlos”.
Domstolen fastslog att varken lagring av upphovsrättsskyddat innehåll i AI-modeller eller reproduktion av det i output är tillåtet under tysk upphovsrätt. Text and data mining-undantaget gäller inte när de faktiska texterna lagras i modellens parametrar, inte bara abstrakt information. OpenAI har annonserat överklagande. Domen är inte rättsligen bindande utanför Tyskland, men signalvärdet för europeisk AI-lagstiftning är betydande, i synnerhet med EU:s Text and Data Mining-direktiv 2019/790 som bakgrund.
Sverige, STIM och en dubbel strategi
I september 2025 lanserade STIM det som organisationen kallar “världens första kollektiva AI-licens för musik.” STIM representerar över 100 000 svenska kompositörer och artister. Licensen tillåter AI-bolag att träna lagligt på STIMs katalog mot betalning. Kontrakt tecknas med distributionsplattformen Cora Music. Sureel, en svensk startup, levererar attributionsteknologi som identifierar varje verks procentuella påverkan på en given AI-output via “statiska attributionsvektorer.” Songfox blev STIMs första licenstagare.
Begränsningarna är uppenbara. Modellen kräver att STIMs upphovsmän aktivt opt-in:ar sina verk. Den kräver att AI-bolagen integrerar Sureels teknologi, vilket gör den inkompatibel med Sunos och Udios befintliga modeller. Inga konkreta utbetalningssiffror existerar ännu. Licensen är för ny.
SACEM, den franska motsvarigheten, valde en annan strategi redan i oktober 2023: att exercera opt-out-rätten och blockera AI-bolag från att träna på SACEM-skyddat material, för att tvinga fram licensförhandlingar.
Tre veckor efter att STIM annonserade sin licens blockade IFPI Sweden “Jag vet, du är inte min” från Sverigetopplistan. Det är inte en motsägelse. Det är en beskrivning av hur snabbt det faktiska problemet rör sig.
Vad Spotify faktiskt gjort — och inte gjort
Den 25 september 2025 annonserade Spotify en förstärkt AI-policy. Tre pelare: röstkloning av artisters röster är förbjudet utan tillstånd, ett nytt spamfilter identifierar massuppladdningar och artificiellt korta spår, och DDEX-standarden för AI-märkning i musikmetadata stöds. Spotify tog bort över 75 miljoner spamspår under de 12 månader som föregick tillkännagivandet.
En “Verified by Spotify”-badge lanserades. AI-genererade artister är inte berättigade till verifiering. En betatestfunktion för artistprofil-skydd, som låter artister granska releases innan de publiceras på deras profil, testades under 2026.
Vad policyn inte gör är viktigare. Den blockerar inte AI-genererad musik som sådant. Den ändrar inte pro-rata-modellen. Den hanterar inte PFC-infrastrukturens logik. Spotify noterade i sin SEC-ansökan: “we may not be successful in detecting, removing, and addressing all artificial streams and any related user accounts.” Det är ett korrekt påstående. Det är också ett påstående som lyfter ansvarsfrågan en nivå.
Vem tjänar på det här?
Spotifys affärsmodell gynnas av fler uploads och fler strömmar. Fler strömmar med lägre genomsnittlig royalty per stream innebär lägre total royaltyutgift mot samma prenumerationsintäkt. AI-bolag som Suno, Udio och Boomy tjänar på prenumerationsavgifter, inte royalties. Distributörer som DistroKid och TuneCore tar en avgift per upload oavsett om det är Björk eller en bot som laddade upp spåret.
Systemet som belönar volym är precis samma system som inte har strukturella incitament att ändra sig. Musikindustrin har länge kämpat med streaming-ekonomins grundläggande problem: licensiering och upphovsrätt löser inte fördelningsfrågan om pro-rata kvarstår. CISAC:s prognos om 24 procent av musikskapares intäkter till AI till 2028 är inte ett dystopiskt scenario. Det är ett logiskt utfall av ett system designat för att optimera något annat än artisters inkomster.
Sony Music väntar på ett juridiskt prejudikat. GEMA fick ett i München. STIM försöker en licensmodell. IFPI blockade en låt. Spotify tog bort 75 miljoner spamspår och kallade det ett åtgärd. Det är alla svar på ett problem som Spotify, mer än något annat enskilt bolag, hade incitament att inte lösa.
